dagen vet ni...
Då man tjafsar med barnvakten om timpenning, för hen inte förstår att hen inte kan tjäna mer än jag - för då kan ju jag lika gärna stanna hemma...
Man stressar till bussen, hinner inte mer än fram till jobbet-då ringer barnvakten 1:a ggn...
Sliter på och hinner till rasten-då ringer barnvakten igen...
Mer stress, hinna allt innan man ska gå hem(tidigare såklart för barnen har barnvakt) fixa avslutningspresent till elev, kolla bemanning, mejla, fixa alla papper och pärmar så jag kan ta med mig hem och jobba av lite ikväll.
Dåligt samvete för att man lämnar jobbet tidigare, på bussen, läsa avtal, av bussen.
Äntligen hemma hos mina förvånade och glada monster - förstår när jag kommer innanför dörren att det har briserat en bomb i hela lägenheten, leksaker överallt, disk överallt, massa skräp i vardagsrummet plus att någon(läs skruttis tror jag)har tyckt att det bästa som finns är att stoppa massa papper i pottan, som inte är tömd.
Betalar barnvakten och förstår att jag inte kommer få ngn hjälp att sanera...
Stänger ytterdörren, städar, dricker kaffe, pussar barn, svär tyst: "sista ggn vi har den där barnvakten". Vilket falerar då det är våran enda barnvakt😭
Sen...
Lugnet - äh vem fan försöker jag lura, trollungen har skrikit, kastat saker, slagits, haft hysteriutbrott, gråtit, lugnat ner sig och sen börjat om igen, nu har hon lugnat sig och tittar på barnprogram, lillskrutt sover, mamman tittar på fotboll och dricker the
Och sen undrar folk varför jag är så energisk-hur skulle annars vardagen fungera?
Tjing tjing!
