Gott nytt år!!!

Vi tar en liten sväng

till tingelingland...

J är äntligen hemma, så vi passar på att fira lite:)

Årets julgran

utan paketen, så klart

Så var julafton över

och vi kan fortsätta med resten av livet.

J kom hem en stund igår, vi hann äta lite och öppna julklappar. Sen var det dags för honom att jobba igen. Då passade jag och trollungen på att åka tull Carro och äta lite till..
Idag är det bara att sova hela dagen!

Nu är det bara

att söva trollungen så att jag kan börja pynta och klä julgranen. Sen är allt klart för den stora dagen...

Åh så var jag tvungen

för jag hade lite energi och ork över...

Så sant som det är sagt

Å så kom det

äntligen lite snö, så jag fick lite jul känsla...

Känner äntligen igen mig själv och ser att det börjar ljusnade sakta men säkert. Ser fram emot allt som världen vill visa mig.
Idag är en bra dag!

Dagens kvällsmat

det är ju trots allt lördag. Det enda som saknas är j, som jobbar och kommer hem den 28 dec igen:(

Nu när julgranen står

på balkongen och väntar, är det dags att sätta igång med resten av julstöket. Köttbullarna blev klara redan igår när trollungen sov...

Friska

vindar på landet

Tog en

fika hos Muppsan

Vad ska man hitta på

i helgen då?
J är iväg på jobb, kommer hem på tis
Och stormen är på väg...

Blir mys för mig och trolllungen och så katterna då, nykastrerade och fina:)

Hos

Muppsan

Då så

då är vi hemma igen

Borta bra men hemma bäst!!!

Trollungen tillbaka på dagis och igår införskffades det två katter som ska bo tillsammans med oss. Vad gör man inte för att fördriva tiden:)

Trollungen är överlycklig och kallar dem båda för Biris... Måste man kanske byta namn på dem?

Äter forfarande den nya medicinen, har fasat ut den gamla nu. Vet inte om det gör någon skillnad, trött på att känna ångesten krypa under skinnet. Känns som det skulle finnas tusen och åter tusen skalbaggar under huden, som kryper omkring. Trött på att alltid frysa eller svettas, aldrig vara lagom.

Aldrig bara vara

Har tagit tills nu

att sova igen. Tisdagmorgon spenderades på barnakuten, åkte dit 04:00 och kom hem 07:30,men fick iaf betapred med oss hem. Men hostan går ju aldrig över...

Nu är husvakteriet över, ganska skönt men vi stannar kvar i tingelingland lite till, som semester.

Nä men vi

tar väl en sväng intill barnakuten då.

Bara 4 1/2 mil enkel resa, utan sömn innan och med panikångesten i bakfickan

Det är kallt i tingelingland

men ett måste att vara ute, med vilddjur och allt:)

Nä men vi tar

en öl och tittar på lite fotboll, för att fördriva tiden

På behövlig

promenad, efter all mat igår.

Tidig morgon i

tingelingland
Nu är det dax att vakna och sätta igång o elda.
Håller tummarna för noll biverkningar, men varför skulle de bli annorlunda den här ggn. Suck!

Tingeling

i tingelingland

Då var man på väg

igen. Nu är det husvakt som gäller.
I helgen var vi hos "siss" hon har precis separerat o behövde lite stöd o smakråd

Var hos psyk dr tidigare o nu ska medicinen bytas ut. Så får vi se vad som sker:(

Ibland

undrar jag vad alla mediciner gör i min kropp igentligen eftersom de inte göra det de ska.

Känner mig ibland som en främling i ngn annans kropp, som att t ex händerna inte hör ihop med resten av kroppen och så detta ständiga obehag. Det är som ett konstant obehag som flyter runt i kroppen och lever sitt eget liv. Det är väl nu man rannsakar sig själv och medger att det är vissa saker som man får leva resten av livet med...

Är så otroligt rastlös och vill börja jobba igen, samtidigt som jag mår så pass dåligt fortfarande att jag vet att jag inte kan hålla ihop mig om jag skulle börja jobba snart igen:(

Suck!!!

Det är så himla

typiskt! Trollungen hann vara två timmar på dagis innan de ringde- sjuk igen:(

Här iaf fått tag i en tid hos barn läkaren, på fredag. Så får vi se vad som behövs göras.

Själv håller jag huvudet över vattnet o väntar. Väntar på att allt ska vända och bli som det var förut

Jag älskar när

man får sån bra hjälp... På väg hem med förmaningen: medicinera mera...

Man vet att hösten kommit

när man åker fram o åter till barnakuten:(                   Trollungens förkylningsastma börja tidigt...

Man vet att hösten har kommit

när raggsockarna kommer fram i promenadskorna

Oj vad tiden sprang iväg

men jag vet fortfarande inte om medicinen hjälper fullt ut. Väntar på att jag ska vakna en dag och må bra, förstår att jag inte kan må suveränt direkt men bra kan jag väl få må

När jag var liten fanns det dockor som var två olika, man vände på dem och då var det först rödluvan och vände man den igen blev det vargen.

Så känner jag mig... Som någon vänder på mig då och då, ganska ofta så att jag inte ska tro att jag får må bra.

Men mitt i allt så söker jag andra jobb, fick mig en rejäl tankeställare i mitt mående och bestämde mig för att lägga om kurs.

Stressigt, nervöst och spännande

Tur att jag har en underbar familj som stöttar mig i allt, jag hittar på

Tack J för att du finns bakom mig när jag snubblar, håller mig i handen när jag gråter och skriker på mig när det behövs:)

Vi kör på en månad till

men höjer medicinen till maxdos, funkar den inte på fyra veckor så byter vi medicin då.

Skitjobbiga biverkningar... IGEN och den här gången tog vi 20 mg direkt, orkar inte hålla på och fjanta med mindre.

Blev föreslagen mindfulness-terapi av läkaren. men de är JU i grupp - pallar inte grupper. Tycker inte om att vara uttittad och bedömd:( När ska vardagen bli som vanligt igen, tycker inte om den "nya" vardagen som blivit!

Har varit nere hos mamma en snabbis och så följde hon med hem, känns bra och tryggt nu när jag har massa biverkningar. Mam vet ju vad det handlar om! Blir dock lite orolig för henne, har vart massa på hennes jobb och annan skit.

Tur att hon har sitt slott i sagoskogen:) där hon kan hämta energi. Där även jag och J kan hämta energi och få frisk luft :)

Igår var en bra dag

ända fram till trollungen hade lagt sig, då satte det igång igen.

Måste hela tiden tänka på vad jag gör i vissa situationer, inte räckte det med panikångest med depression... Utan vi stoppar i massa tvångstankar och tvångshandlingar på det! Blir helt slut av att hålla koll så jag inte gör tvångshandlingarna.

Fördelen är att jag har börjat utmana iallafall.

I förrgår åkte jag kommunalt, ett litet steg för alla andra men ett bamse steg för mig, hade med mig underbara M så klart.

Ibland känns det som jag

vore Alice i underlandet. Man slutar aldrig att falla och längst ner är det massa med lustiga varelser som man inte förstår

Det har nu gått fyra månader sen jag började medicinera mot depression/panikångest-nästa vecka byter jag ut medicinen mot en ny då jag inte fått den effekten man ska ha fått efter så lång tid. Det innebär att min planering att gå tillbaka till jobbet fick en liten snedvridning, puttades lite längre bort.

Det vore trevligt att slippa trycket över halsen ngn gång, kunna gå en hel dag utan att ha ångestkänningar, vara utan allt det onda

En gång var jag

lyckligt ovetande om vad livet vill med mig

Idag är jag på väg tillbaka, från mitt egna lilla helvete

Välkommen till min värld, tillsammans med panikångest