men allt gick suveränt och stressfritt ända tills jag sa de magiska orden:
Nu ska vi springa till dagis(trollungen älskar att springa-så det var inget stress)!
Då hade ju helt plötsligt fel skor helt magiskt hoppat upp på hennes fötter och efter springskor(tack mormor)bytet så skulle helt plötsligt hela gänget med djur och dockor med... Efter förklarande varför gänget skulle stanna hemma, hade mamma själv glömt att packa ner lunchen-suck!
Efter mycket om och men kom vi ner för trappen, ut på gården och
-Titta en fågel mamma
Litet småstressad mamma som sett fågel förut skrämmer bort fågel varpå vi kan fortsätta vår marsch.
Väl framme vid dagis visar det sig att mamma hade vart ute i god tid och kunde lugnt promenera till busshållplatsen och vänta, allt medan alla tankar far runt i huvudet som i en centrifug.
Dessa dagar då mannen J jobbar borta:)
Och jag vet att det egentlig heter förskola men jag är 70-talist, bare with me, och då hette det dagis. Jag lägger inga värderingar i namnet och jag uppskattar våra fröknar mest i hela världen för det underbara jobb de gör varje dag. Men för mig heter det dagis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar